Noveller
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
  Kommenter / Betyg
Skriv en novell
Senaste kommentarer


Rating :
 
 

Klassträffen!

 


 
 

Klassträffen!


Klassträffen!


Hennes varma hand


greppade runt min lem,


försiktigt men ändå stadigt


för att inte verka oerfaren..!

Det var dags för tioårsträffen efter grundskolans avslutning.

Alla klasskamrater var i extas inför denna träff.

Tänk att få träffa alla gamla vänner.

Vad gjorde de nu för tiden? Hade de fast sällskap och kanske rent av barn?

Alla dessa frågor stod på frågelistan inför träffen.

Men själv var jag inte så begeistrad i sådana här återföreningar. Det skulle ju bara visa sig att det gått bättre för alla andra än mig själv och det är ju pinsamt nog. Nej, det var inte med någon större glädje som jag slog upp dörren till den hyrda festlokalen den kvällen. Det jag hoppades på mest var att de flesta av mina gamla klasskamrater skulle utebli så att man skulle slippa bli utfrågad om både det ena och det andra.

Diskret smög jag mig in i ett hörn, för att synas så lite som möjligt, men typiskt nog skulle den enda jag inte ville träffa den kvälla lyckas finna mig där jag stod. Hon var den eviga pinan under hela min skoltid. Ända sedan vi varit små hade hon haft mig kär och förföljt mig överallt.

- Hej, jag har letat efter dig hela kvällen. Var har du hållit hus? sade hon till mig.

Gömt mig för dig, tänkte jag säga men lyckades håla min glappande käft stängd.

Min barndoms älskade såg på mig med sina fuktiga ögon samtidigt som hon presenterade Josefin, som hade stått gömd bakom henne.

Josefin var tjejen som alla killar hade retat för att hon var så liten och blyg av sig. Jag nickade hastigt ett hej till henne och gav henne en kort blick. Men mina ögon verkade spela mig ett spratt, för jag såg ingen Josefin framför mig. Josefin hade förvisso varit söt, men liten och försynt som hon varit hade man aldrig riktigt tänkt på henne så som man tänkte på de kvinnor man sett i farsans herrtidningar. Denna kvinna framför mig kunde absolut inte vara samma Josefin. Det som fyllde hela mitt synfält nu var ju en underbart stilskön och vacker kvinna Vem var detta? Jag hade framför mig den vackraste yppiga blondin jag någonsin sett. Vilka former, vilka ögon, vilket ansikte. Jag skulle ha hoppat högt och skrikit ut min brunst samtidigt som jag hade kidnappat denna kvinna för att evigt ha henne i min ägo, om inte samma gamla ansikte dykt upp i mina tankar som det alltid gjorde då jag hade tankar om andra kvinnor.

Min kära flickväns argsinta ansikte som återkommande visade sig i mina snuskiga tankar och avbröt alla tänkbara drömmar om andra kvinnor än henne. Vad jag sedan i mina drömmar skulle vilja göra med dessa kvinnor hann jag aldrig tänka förrän hon med bittert ansiktsuttryck avvisade allt.

En vackert linjerad hand sträcktes mot mig och jag vaknade till ur min dagdröm. Det var Josefins vackra hand, som inte ville annat än att gå i clinch med min hårdnande kuk, tänkte jag när jag kände hennes lena hud emot min.

- Jag kände inte igen dig först, sa jag med ett kryptiskt leende till den kvinna som jag fortfarande var övertygad om identiteten på.

Att hon var en vacker kvinna fanns det inget tvivel om och att hennes välfyllda byst med nöje skulle vilja kramas av mina händer var heller inte lögn

Jag sneglade på hennes läckra kropp. Att hon skulle växa upp och få en så välsvarvad kropp kunde ingen veta i förväg men hade jag haft den minsta aning hade jag inte tvekat en sekund utan erbjudit henne mitt liv i hennes händer.

Josefins kurvor fick min kuk att ställa sig i stram givakt i mina byxor. Snabbt stoppade jag ner min ena hand i byxfickan för att då kunna dölja mitt hastigt uppkomna och pinsamma stånd. Josefin såg på mig pillemariskt och log.

Hade hon sett vad jag velat dölja? Och var det i så falla bra eller dåligt?

Min alltmer avundsjuka barndomsförälskelse skruvade på sig nervöst.

- Ska vi inte hälsa på de andra också? sa hon sedan och drog i Josefin.

Josefin hade fortfarande blicken fäst på mitt, troligtvis fåniga ansiktsuttryck, när hon med en gudomligt sexig kvinnas röst svarade.

- Sedan. Gå i förväg du så kommer jag strax.

Jag nickade instämmande åt min plågoande och ilsket lämnade hon Josefin och mig ensamma i hörnet där jag förgäves försökt gömma mig.

Detta hörn visade sig nu vara ett utmärkt gömställe, för ingen verkade se oss där vi stod och försökte få något vettigt sagt till varandra.

Plötsligt glimmade det till i Josefins ögon.

- Är det en svan du har i byxorna eller är du bara glad att se mig? sa hon hest.

Nu var jag övertygad. Det var inte Josefin som stod framför mig och kläckte den kommentaren. Det kunde inte vara hon. Lilla Josefin som alltid var så tyst och försynt i plugget.

- Är det skönt att hålla i den som du gör? sa hon plötsligt.

Denna replik fick mig nästan att ramla ihop och självdö på fläcken.

- Ursäkta, men jag uppfattade inte frågan, svarade jag överraskat.

-- Du, jag har faktiskt alltid varit kär i dig i smyg, men aldrig riktigt fått chansen, sa kvinnan framför mig.

Kvinnan som jag inte trodde kunde vara densamma Josefin som jag själv en gång i tiden mobbat i skolan.

- Vill du att jag ska hålla din hårda kuk åt dig. Och värma den med min hand?

Kvinnan var inte klok. Allt jag någonsin drömt om att få bli utsatt för hade nu kommit till verklighet, men ändå kändes det inte rätt. Vad skulle min flickvän hemma säga om hon såg mig nu?

Jisses, jag skulle vara en död man i så fall, eller åtminstone blivande eunuck.

- Jag vill ha dig nu! sa hon.


Detta var mitt startbränsle. Utan att fatta vad jag gjorde drog jag iväg med henne och vi lämnade båda lokalen tillsammans. Men vart skulle vi ta vägen? Två störtkåta människor med enbart ett mål i skallen. Att få knulla varandra hejdlöst och utan skrupler.

Igen dök hotbilderna upp i min hjärna för att avskräcka mig till det jag nu så gärna ville. Närmast tillhands var skogen bakom festlokalen.

Ljuden av fnittriga flickor avslöjade att vi inte var ensamma i skogen. Flera par verkade ha kommit på samma sak

Hand i hand sökte Josefin och jag efter någonstans att ta vägen med vår brinnande lust.

Vid ett vindskydd möttes våra kroppar för första gången.

Hon höll mig i ett stadigt famntag och jag kände hennes byst emot min kropp. Stilla susade vinden och vi drog oss in i skyddet.

Där inne fick vi vara ifred, ingen annan kom. Utåt såg vi allt, inåt syntes vi ej. Tätt, tätt sammanslingrade låg vi och lyssnade till varandras andhämtning. I mörkret fann vi vår väg. Tillsammans kände vi oss fram. Josefin mig och jag henne. Vi blev ett.

Nyfiket tog hon fram min lem. Min manlighet blottlades för första gången inför denna kvinnas ögon Hennes varma hand greppade runt min lem, försiktigt men ändå stadigt för att inte verka oerfaren. Som en fråga utan att få svar förde hon sin varma hand sakta upp och ner med min lem däruti.

Ilningar närmast liknande kräkreflexer fyllde min mage.

Den nya känslan jag emottog var alltför ny. Jag visste inte hur jag skulle emotta den. Förskräckt ryggade jag tillbaka. Josefin såg på mig och log. Hon var ingen novis. Hon var van. Samtidigt som hon gav mig trygghet kände jag mig rädd. Hon visste allt och jag inget.

Jag famlade efter hennes hand för att få ett stopp men hon viftade bara bort mina undanförklaringar. Istället gav hon mig en ny upplevelse att tackla.

En ny värme fyllde mitt underliv, min kropp. Den gav mig ro, den gav mig lugn. Jag kunde slappna av, bli mjuk, bli harmonisk. Jag hade kunnat skapa de vackraste poem där jag låg om bara min kropp tillåtit. Den ville bara inte. Den var istället tung som bly, utan vilja, utan liv, men ändock fylld av ett rus starkt som den starkaste kraft. Bilder utan bestämd form fyllde mitt inre då Josefin tog min lem allt djupare i sin varma munhåla.

Sakta, sakta som för att dra ut på känslan i all evinnerlighet lät hon mig få känna hennes inre. Det fårade gomseglet, de vassa hörntänderna och den knottriga tungan gav hela tiden min skälvande kropp nya känslor att förnimma.

Jag var lamslagen. Om jag rört på mig hade jag dött. Känslan var så stark, så tagande, så enorm. Utan besvär klarade jag mig utan luft i en evighet. Att andas var inte längre viktigt. Inget var längre viktigt. Jag fanns där och då. Vi fanns i varandra. Lustarna slet i våra kroppar och ville aldrig ta slut, ville aldrig få nog. Vår värme vann över den starka kylan då vi tog av oss kläderna. Våra läppar blötte hela kroppar då vi kysstes hela tiden under akten. Josefin visade mig och min hand vägen. Hon var varm. Hennes underliv var lika hett som jag var inombords. Min kropp skrek av nyfikenhet och min lem ville utforska det nya som fanns. Josefin och jag möttes i en stöt som elektrifierad och den fortplantade sig genom våra kroppar. Hennes viskningar blev till rop som nattens mörker sög åt sig.

Så tog då denna sköna stund slut. Som om hela jag genomforsats av enorma vattenmängder och blivit till en blöt geléklump kände jag mig då jag plötsligt föll ihop som om musklerna förtvinat.

Kramper som borde ha skrämt var nu bara befriande. Ensam älskog gav liknande ryckningar men långt ifrån så sköna som dessa. Jag hörde gurglande ljud från Josefin innan hon tystnade. Befrielsens våg sköljde över mig. Kort stund utan mening. Allt utan betydelse. Min kropp hade slutat skälva.

Allt var lugnt. Ifrån skogen hördes intet. Ifrån min kärlekskamrat tunga andetag. Sakta, sakta tog vi oss ut ifrån vårt skyddande näste. Sakta återkom vi till verkligheten. Och den var faktiskt förändrad. Livet kändes lättare och luften var lättare att andas. Utan att samtala slog vi oss ner vid den så förut välbesökta eldplatsen. Elden hade falnat och endast glöden som pyrde var vid liv.

Ensamma satt vi länge kvar men vi behövde ej den värme glöden gav oss. Vi hade vår inneboende glöd som brann för varandra.

Och jag hade min flickvän väntande hemma på mig.

Och jag som hade så svårt för att ljuga.

-- Gode Gud som är i himlen...

Klasskamraten