Noveller
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
  Kommenter / Betyg
Skriv en novell
Senaste kommentarer


Rating :
 
 

Passion i hiss!

 


 
 

Passion i hiss!


Passion i hiss!






Hon skrek till honom någonstans från den skumma hotellkorridoren att inte trycka ner hissen innan hon kommit ombord.

En naken glödlampas sken var enda ljusskällan och det var först när hon halvsprang in i dess kägla som han kunde identifiera henne. Carla, dotter till detta nergångna etablissemangs ägare, alltid lika propert klädd med en anstrykning av snobbism.

Hon drog beredvilligt upp metallspaljén för att släppa in hennes pappas springpojk3, svettig och ovårdad där han stod med bara armar och höll en skurmopp, dessutom hade hon för bråttom för att vara artig. Antagligen väntade Gianfranco redan där nere med Ferrarin på att eskortera henne till operan.

Verdis La Traviata skulle de se, sedan en god måltid, kanske ett glas champagne med jordgubbar i hans bubbelbad, vem visste hur kvällen skulle sluta...

Hela dagen hade hon burit på samma rastlösa oro, diffusa klåda, ja rent ut sagt hade hon spenderat det halvhjärtade skrivbordsarbetet med att kåta upp sig, bygga upp förväntningar hon innerst inne visste att pojkvännen skulle få svårt att leva upp till.

I drömmarna hade hans ganska ordinära penis förvandlats till den glänsande köttbatong hon önskade skulle fylla henne helt och fylla henne ofta. Att förstulet hasa upp kjolen så fort hon var ensam för att smeka sig utanpå trosan var skönt och lagom kittlande farligt, men samtidigt en utdragen, självpåtagen tortyr. Det ville sannerligen till att Gianfranco presterade över sin förmåga, annars skulle han gå åt...

Hissen var av den gamla, för att inte säga antika typen. Den hade installerats under Mussolinis dagar redan och gnisslade surmulet till protest när man bad den att göra sitt arbete.

Hela byggnaden och snart när varje möbel behövde förresten renoveras på hotellet som låg nära Maria Maggiorekyrkan i Rom, men lönsamheten var dålig så det fick anstå något decennium till.

Det var ett smärre äventyr varje gång man satte foten i den, det sjöng olycksbådande i vajrarna och kanske var just denna gång den då haveriet var ett faktum. Att den trots allt fungerat i femtio verkade betryggande, men det visade sig att det var en falsk säkerhet för mellan fjärde och tredje våningen kom den till ett knarrande halt och ville inte starta igen.

Ynglingen, Roberto, tryckte lugnt på knapparna i beckmörkret utan resultat medan Carla kände paniken bubbla upp inom sig.

Det enda större än hennes cellskräck var rädslan för mörkret.

- Få den att fungera för Guds skulle, pep hon ynkligt och hittad larmknappen.

Inte ett ljud. Hon andades häftigt och klängde sig instinktivt vid hans muskulösa arm, borrade omedvetet naglarna i dess hud.

- Ta det bara lugnt fröken, det ordnar sig, försökte Roberto och klappade henne lugnande på handen.

När hon sökte sig närmare honom visste han inte riktigt hur han skulle reagera, samtidigt som han inte ville att hon skulle bli hysterisk fanns ju risken att få sparken om han tog sig friheter.

Carla hade alltid varit högfärdigt snorkig mot personalen och skulle inte dra sig en sekund för att skvallra för farsgubben. Trots allt fick situationen spänning och det mjuka tryck hennes bröst utövade mot hans fick honom att vakna upp ur arbetsskiftets slummer.

Jösses, de kändes väldigt varma och sköna mot hans halvnakna överkropp under det tunna silkesmaterialet och nog hade han fantiserat om henne både en och annan gång.

Under gylfen började hans kuk olydigt reagera på sitt eget lila vis, han kunde inte låta bli att hålla henne lätt om axlarna åtminstone.

- Den går igång när som helst nu, fortsatte han stadigt.

Hon var helt tyst, som om hon försökte behålla samlingen. Omärkligt tryckte hon sig närmare, nu var det ryggen, de långa naglarna grävde sig in i. Även bäckenet pressade hon mot honom vilket gjorde det svårt att kontrollera den halvstyva lemmen, den svullnade istället förfärande snabbt och eftersom Roberto var välutrustad kunde den inte undgå upptäckt.

Carla verkade dock inte chockad direkt, istället intensifierade hon , kanske utan att vara medveten om det, de roterande, gnidande rörelserna. Faktum var att hon nu kände en lättande distraktion. Ett ögonblick hade hon trott sig gripas av total panik, nu kom hon istället till sans och insåg det olämpliga i situationen, det olämpliga och fruktansvärt eggande. Återigen blev hon varse kåtheten i trosorna, den pockande vätan övervann klaustrofobin.

Närheten till hans dragna vapen gjorde henne tokig, hon kunde inte längre ta ansvar för sitt handlande.

- Lyxiga sexleksaker mig, väste hon, kör din jättekuk i mig!

Roberto opponerade sig svagt:


- Din pappa då?


- Han får inget veta, jag lovar... Lyxiga sexleksaker mig nu då!

Hon började otåligt slita i hans tjocka läderbälte, oförmögen att tåla sig en sekund till. Det fick Roberto vidare bevis för när han letade sig uppför hennes kjol och stack två fingrar i den ångande fittan.

Hon var plaskande sjöblöt.


- Ah, jag älskar dina grova fingrar i fittan så där, tjöt hon förtjust när han lät dem löpa längs skåran tills de dröp av könssaft.

Då lösgjorde han handen och förde den till ansiktsnivå.

Först smakade han på det kryddiga sekretet, underbart. Sedan snuddade han med fingerspetsarna vid hennes näsborrar så att hon fick insupa sin egen kåta lukt.

Det gjorde henne än vildare och påminde om förbjudna onanisessioner under täcket som tonåring. Något sådant som att få henne att sniffa sin egen väta skulle Gianfranco aldrig i sin vildaste fantasi kommit på att göra, han var världens mest enkelspåriga älskare.

Denne arbetares svettiga muskler, sättet han knådade samman brösten lika oömt som en bagare gjorde henne berusad av brunst, ren och oförfalskad. Hon hängav sig helt åt honom som om det inte fanns någon morgondag. Vid midjan lyfte han nu upp henne att sitta på mahognyräcket, samtidigt som han lirkade ut kuken i fullständig frihet.

Hon mer anade än såg den i mörkret, men med händerna kunde hon uppskatta dess enorma omfång, dess svaga uppåtlutnting, den grova ådringen och en tät vildvuxen buske vid roten. Hon älskade den, det var knappt hon tordes runka den ens med fjäderlätt hand av rädsla att den skulle spruta sin grädde och skrumpna ihop innan hon fått ha den i sig.

- Gillar du den, retades Roberto, är den lika vacker som herr Ferraris stake?

- Åh, herregud den är dubbelt så stor som den räkan, men sätt in den genast! kved hon helt förbi av upphetsning.

Han efterkom lydigt hennes önskemål och tryckte kuken i botten med en välriktad kraftfull stöt.

Häftigt så att hela hissen hotade skaka ner i schaktet satte han nu på henne efter konstens alla regler, hans stinna pung for mot stjärthålet för varje juck som lite underifrån lyfte Carla en bit så att hon landade med ett knyck lagom till nästa utfall.

Tempot var redan från början så högt uppdrivet att hon var övertygad att han skulle få utlösning direkt, det fick i varje fall hon.

De darrningar och förskalv hon tillfogat sig själv under hela dagen mynnade nu ut i bergrämnande färgsprakande jordbävningar och vulkanutbrott. Det var en katalysisk orgasm, som om jorden gick mot sin undergång, slidmusklerna drogs sporadiskt ihop utan att hon hade någon kontroll över kramperna.

- Åh, din underbar, jävla karl! Lyxiga sexleksaker mig hårdare! Gianfranco är en liten fikus vid sidan av dig! Jaa...

Berömmet föll inte för döva öron Roberto hetsades till att helt och slutligen tappa kontrollen, pumpade henne som en vildsvinsgalt, kände hur fittans rörelser ville tvinga ur honom varje droppe sperma han hade och satsen rusade upp som lava ur Vesuvius inre. I absolut sista stund drog han ur kuken.

- Jag kommer att dränka dig! stönade han samtidigt som han höll sitt löfte, den vita såsen flödade i en fontän över hennes fitta, lår, blus, allting kladdades ner.

Just när de båda nått toppen, bröt en gäll ringande signal igenom deras grymtningar och smaskande ljud. Larmet hade börjat fungera igen.

Uppflugen på stången hade Carla kommit åt knappen med ena skinkan och applicerat tillräckligt tryck för att sätta igång ljudet. Stressade rafsade de på sig kläderna och försökte samla sig. Nu var de bara fråga om minuter innan portvakten kom, kanske även Carlas far.

En tanke virvlade dock envist genom hennes huvud när hon raskt satte trosorna på plats och slätade till kjolen. Det var exakt var hon skulle be Gianfranco att köra upp operabiljetterna någonstans.

La dolce vita