Noveller
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
  Kommenter / Betyg
Skriv en novell
Senaste kommentarer


Rating :
 
 

Fyra år!

 


 
 

Fyra år!


Fyra år!






Jag satt på ett hotell i Visby. Klockan var halv åtta på kvällen och jag hade bestämt mig för att äta innan dansen började. Sedan skulle jag ta en promenad i den gamla och pittoreska staden för att därefter gå och lägga mig tidigt. Jag hade en arbetsam morgondag att se fram emot.

Så stod plötsligt kyparen där vid mitt bord och vaggade på ena foten - sedan frågade han.

- Heter inte ni Lennart! ursäkta att jag frågar.

- Ja, jag heter Lennart, varför undrar ni det? svarade jag lite förvånat.

Sedan såg jag på honom, men jag kunde inte för min vildaste fantasi placera honom i min bekantskapskrets. Han svarade med ett litet genant ansiktsuttryck.

- Ja. Det sitter en flicka i baren. Hon gav mig lite dricks bara för att jag skulle gå fram och fråga just om du hette Lennart. Nu vet du varför jag frågade.

Sedan försvann kyparen in i kökregionerna. Jag kunde inte låta bli att titta bort mot baren. Och där stod hon, ja, jag såg med detsamma att det måste vara hon som mutat kyparen. Hon höjde sitt glas mot mig och jag såg på hennes läppar hur hon sa skål.

Det värsta var att jag inte för mitt liv kunde minnas att jag sett den där tjejen förut. Hon började gå fram mot mitt ord. Hennes turkosblommiga och rätt så tunna klänning avslöjade en för mig förbluffande vacker kvinna. Hennes ansikte var halvt dolt av ett rågblont hårsvall, och jag kunde skönja ett leende hos henne. När hon kom fram sträckte hon fram sin hand och sa:

- Hej Lennart. Jag heter Eva. Kommer du ihåg mig, eller?

Jag kände hur underbart hon doftade, hennes parfym var inte stark, men oj vad den påverkade alla mina sinnen.

- Jag ber verkligen om ursäkt, men tyvärr tror jag inte att vi känner varandra? svarade jag med en något besviken röst.

- Nähej, men du Lennart, om jag säger fjällen för fyra år sedan. Det är på dagen fyra år sedan faktiskt. Minns du inte tjejen som försökte lära sig att åka slalom? Kommer du ihåg mig då? På kvällen lärde jag dig att dansa lambada.

Jag tänkte, det är rätt lång tid, fyra år och hennes rågblonda hår och så otroligt vackert blå ögon...

- Du får verkligen ursäkta men fyra år är ju en lätt lång tid. Men nog minns jag dig allt, sa jag för att vinna tid och försöka komma ihåg någonting.

Jag bad henne att sitta ner vid mitt bord. Då log hon mot mig och sa:

- Jag visste väl det. Visserligen var du inte så tillmötesgående för fyra år sedan, men det var under helt andra förhållanden då. Ja, du minns säkert. Förresten - vad vill du äta?

- Jag hade tänkt mig kalvfilé med bakad potatis. Du heter Eva, säger du. Jag är inte helt säker på att jag kommer ihåp alla detaljer, kan du inte berätta?

Jag kände helt plötsligt en hand på mitt knä, den smekte sig sakta uppåt. Både det ena och andra vaknade till liv. Det var säkert för att jag inte hade haft något kvinnligt sällskap på länge, tänkte jag. När jag såg på henne såg hon åt ett helt annat håll. Det var inte förrän jag lade min hand över hennes och hjälpte henne att kanske komma en bit på rätt väg, som hon vände sitt ansikte mot mitt. Jag såg hennes blå ögon, de var faktiskt lite glansiga. Men herregud, tänkte jag är det här ett skämt eller dolda kameran, eller vad sjutton handlar det om.

- Eva, du får faktiskt ursäkta mig om jag frågar. Driver du med mig eller är det någon som betalt dig för det här, eller vad är det fråga om?

- Nej, Lennart, men det är synd att du inte kommer ihåg mig, sa hon med ett skälmskt leende.

- Det är klart jag känner igen dig, sa jag lite eftertänksamt. Det tar bara en stund för mig att komma ihåg allt. Ja, du vet, det är så mycket folk som man träffar varje dag. Men jag tror att jag känner igen dig, sa jag.

Någonstans i mitt bakhuvud kanske det fanns några små minnesfragment.

Ja, vi åt en härlig middag. Hon åt samma som jag och så drack vi ett gott rödvin till. Efterrätten var glass med chokladsås och ett glas sherry till. Därefter började dansen. Det var lite svårt att höra vad den andre sa.

Vi hade pratat hela tiden om det som hände för fyra år sedan. Det vill säga det var hon som pratade mest, jag höll mest med. Men jag hade egentligen ingen aning om vad hon pratade om, kände inte igen något av det som hon sa.

Men jag kände hennes hand och nu var den inte längre på mitt knä.

- Minns du när vi badade i månskenet? sa hon och sken som något liknande.

Jag förde ner min hand under bordet och hittade hennes knä. Jag märkte hur hon skalv till en aning. Samtidigt kom kyparen och ville ha betalt. Jag bad honom om en gemensam nota, mest för att han måste gå iväg igen och skriva ut en helt ny. Det skulle ha varit synd att avbryta något som redan påbörjats. För jag hade kommit en bra bit på väg up på hennes bara lår. Det var när jag kände hennes knä som jag upptäckte att hon inte hade några strumpor på sig.

Hon var inte ett dugg bättre än jag. Hennes hand smekte min styva lem. Tyvärr var det utanpå byxorna och det var nära att det skulle gå för mig. Jag såg djupt in i hennes blå ögon och sa med grötig röst:

- Eva, om du inte har något emot det, kan vi väl gå upp på mitt rum och ta kaffet där? Eller vad säger du?

Hon rörde sin hand en aning snabbare, för att plötsligt sluta. Hon såg på mig med halvslutna ögon. Jag kanske bar lite skuld till det. Jag förde min hand allt närmare hennes fittskåra, och kände att hon inte hade några trosor heller när jag med mina fingrar smekte över hennes blygdläppar. Då märkte jag också hur det blev allt blötare och det var inga som helst svårigheter att glida in i det betydligt hetare och pulserande vecket. Hon sköt fram sitt sköte mot min hand. Men då jag tog bort handen och väntade på hennes svar kom det med en lysten röst.

- Ja, gärna men bara på ett villkor, att du har Bristol Cream att bjuda på.

Kyparen kom med den nya notan och jag betalade med mitt kort. Vi gick tillsammans ut förbi dansbanan och baren och vidare fram till hissen. Vi stod och höll varandra i handen. Kan man ha ett samlag med bara händer inblandade? Så nära ett samlag på ett så oskuldfullt sätt hade jag aldrig varit med om tidigare.

Jag undrade hur jag hade kunnat glömma henne. Men ändå fanns det något i mitt bakhuvud, men jag lyckades aldrig analysera vad det var.

Jag tog upp min rumsnyckel ungefär samtidigt som portieren kom med en flaska Bristol Cream och en kaffebricka.

- Skriv upp den på rummet, sa jag lite kaxigt.

När vi kom in var det ingen av oss som ville eller kunde behärska sina känslor. Vi mer eller mindre slet av varandra kläderna. När vi så stod där som vi var skapta kunde vi inte låta bli att skratta.

- Du Eva, det var väldigt vad fort det här gick.

Mer hann jag inte säga förrän hon dragit med mig in i duschen. Jag vred termostaten till lämplig temperatur. När vattnet kom var det betydligt kallare i början, men efter några sekunder var det lagom varmt.

Då tog jag hotellets schampo och hällde över henne. Jag såg hur den sega vätskan sakta rann ner mellan hennes fasta och något uppnosiga bröst. Välvilligt smetade jag ut schampot på hennes underbara kropp. Hennes tunga kom nära inpå hela mig. Jag kände med min högra hand de fasta brösten, hur vårtorna styvnade till när jag smeksamt berörde dem. Hennes sköte sköt fram samtidigt som jag smekte den ljusa och något krullig hårbusken som dolde venusberget Med schampots hjälp smekte jag mig närmare hennes allt kåtare fitta. Hon hade med hjälp av mitt schampo tvålat in mig också. Jag kände hur hon började tvåla in min sprängfyllda kuk. Och jag kunde knappt hålla mig längre. Jag lyfte upp henne i mina starka armar och bar in henne till sängen.

Vi rullade runt en stund och kramades. Men väldigt fort hamnade hon ovanpå mig. Jag såg henne i ögonen under tiden som jag kände hennes hand som trevade ner till min styva kuk. Hon smekte den försiktigt samtidigt som hon förde den smekande närmare och närmare sin heta fitta. Jag kände i hela mig varje gång hon lät mitt ollon smeka över hennes klitta. Jag gjorde några försök att tränga in, men hennes fasta grepp om min kuk gjorde att jag bara kände hennes savande öppning. Hon såg på mig med halvslutna ögon när hon sa med kåt och grötig röst:

- Vad vill du, säg vad du vill mest av allt?

Jag fick allt svårare att hålla mig. Om jag inte fick tränga in i henne skulle det gå för mig ändå. Jag bet henne kärleksfullt i örat och lät min tungspets leka med insidan av henens öra.

Hennes fasta grepp om min kuk lossnade något, men det var inte förrän jag viskade att jag ville komma in i henne, som hon särade på sina slanka och långa ben.

Men hon höll fortfarande ett grepp om min kuk med sin högra hand. Sin vänstra hand hade hon uppe i mitt ansikte och smekte det allt häftigare. Hon pressade in sitt pekfinger i min mun, och smekte min gom, min tunga och mina läppar för att därefter trycka sina läppar mot min mun. Jag kände hur hennes tunga fyllde hela min mun, då släppte hon äntligen greppet om min vansinnigt kåta kuk.

Den gled in i hennes skönt trånga fitta. Hon stönade till och jag kände hur hela hon började skaka. Hennes fitta blev med ens otroligt trång men framförallt blev det skönt för mig. Jag körde in kuken så hårt jag bara kunde. Jag kände hur alla hennes småmuskler slöt sig om min styva kuk och hur hela hennes inre kramade om och hettade upp med varm fittsaft min smått ryckande lem. Jag kunde inte hålla emot, det var för skönt.

- Nu Eva. Nu komme jag. Kan jag spruta i dig, eller vill du ha...

- Ja, Lennart. Spruta i mig. Spruta... Allt vad du kan...

Hon pressade sig ner över mig i en krampaktig ställning samtidigt som hon skrek rakt ut i luften. Jag kände hur jag sprutade rakt in i en underbart skön och pulserande hal muskelmassa.

När vi efter en stund vaknade till sans, sa hon samtidigt som hon gick upp ur sängen och började plocka ihop sina kläder:

- Du Lennart. Det här var väl inte så dumt eller?

Jag visste inte vad jag skulle svara. På något sätt verkade det som om hon räknade med ett givet svar ifrån mig, så jag svarade:

- Vad menar du med att det inte var så dumt?

- Ja, men kommer du inte ihåg någonting du. Du sa ju för fyra år sedan att du inte ville vara med om något dumt.

- Du Eva. Var någonstans var det som du sa att vi träffades exakt. Jag har bara glömt det.

- Nej, men Lennart, det vet du väl. På Fjällhotellet. Minns du?

- Jag är ledsen Eva. Men jag har aldrig varit i fjällen.

Tuppen