Noveller
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
  Kommenter / Betyg
Skriv en novell
Senaste kommentarer


Rating :
 
 

Duktig gosse!

 


 
 

Duktig gosse!


Duktig gosse!






Juniljuset silade sig in genom perspektivfönstren, gled lätt förbi de mossgröna gardinerna och utgjöt sin förtrollande pingstglans över det eftermiddagslugna biblioteket. Solkatter jagade utmed de åldriga bokhyllorna. Och jag stod vid Hc03-hyllan och bläddrade förstrött i Ann Jäderlunds diktsamling "snart går jag i sommaren ut". Jag begrep inte ett skvatt. Av detta erfor jag en sorts njutning, som jag kopplade till det faktum, att de mystiska ordbildningarna korresponderade med min ständiga längtan efter kvinnans doft och mysterium.

Det var andra året i rad, som jag sommarvikarierade på kommunbiblioteket. Den tysta, lärdomsdoftande arbetsmiljön passade mig perfekt. Dessutom var det ett välbehövligt avbräck från studierna.

Om framtiden visste jag inte mycket. Det fanns en sommar på biblioteket och därefter ett sista läsår. Men sen?

Klockan var bara kvart över fyra, inte förrän klockan 19.00 skulle biblioteket öppnas för allmänheten. Jag förde bokvagnen till hyllan för utländsk litteratur. Serbokratiska, grekiska, finska... Noggrant ställde jag upp volymerna i systematisk och alfabetisk ordning. Och fascinerat betraktade jag lodjuret, som vaket lystrade i sin glasmonter. Dess gröna glasblick stirrade ut mot skogen av glimrande böcker.

Från ett av kontoren uppenbarade sig nu Margareta - den kvinnliga bibliotekarien. Hon var en parant dam i 40-årsåldern med cendréfärgad Cleopatrafrisyr, lodjursögon (glasögonprydda ibland), persiskt böjd näsa. Tveklöst utövade hon en sällsam attraktionskraft. Det fanns något erotiskt lockande över hennes väsen.

Hon var motsägelsefull: rationalistiskt objektiv i sina åsikter och värderingar, humanistiskt bildad, korrekt, men stundtals rolig och fräck, på gränsen till det vulgära. Ibland skrämdes jag av hennes auktoritativa karisma. Hon tycktes mig vara en speciell kombination av stram karriärist och förförisk siren. Men just denna eftermiddag var hon så annorlunda. Hon var mjuk och romantiskt sval samt doftade friskt av någon extraordinär fransk parfym. Lodjursögonen glödde av en sorts ömhet. Och den strikta kontorsdressen i kommunalförsiktig gråskala var utbytt mot en violblå sommarklänning. I händerna höll hon en jättebukett med liljekonvaljer.

- Är det inte fantastiskt, gossen? sa hon och böjde sig fram över bokvagnen.

- Visst! svarade jag tafatt.


- Kung, liljekonvalj av dungen, sa hon.

- Biologi och lyrik går hand i hand, hasplade jag ur mig.

- Förlåt?


- Det finns ett samband mellan det biologiska och det lyriska, förtydligade jag.

- Javisst, svarade Margareta.


Och hon sjönk åter in i liljekonvaljernas doftvärld och sa:

- Som när jag var liten flicka. Examen. Åh, så ljuvligt!

Det lojala eftermiddagslugnet, ljuset, gardinerna som svagt rörde sig i sommarbrisen, liljekonvaljernas magi - allt samverkade till en känsla av återhållen sensualism.

- Gossen!


Rösten kom inifrån Margaretas kontor.

- Ja, vad är det?


- Skulle du vilja vara snäll och hämta min skrivmaskin hemma hos mig? Privatbostaden du vet!

- Ja, det kan jag väl.


- Bra, sa Margareta. Fingrarna löper ju fullständigt amok på den här elektroniska mackapären... jag tror, att jag blir gaaalen!

Och med nyckeln i min hand begav jag mig genast till bibliotekarievillan.

Det var ett pampigt hus med fin trädgård i ett fashionabelt kvarter. Precis som väntat. Bakom huset bredde ett tätvuxet skogsområde ut sig.

Jag steg in i huset. Snabbt fann jag Margaretas gamla ärevördiga Remington. Den stod på en pall i hallen. Och nyfikenhetens djärva tigrar drev mig vidare, in i huset...

Jag tog trappan ned till det underjordiska. Där fanns ett kombinerat bibliotek/kontor. Jag erinrade mig att Margaretas make var framgångsrik affärsman och ivrig anhängare av Swedenborgs metafysik. Skrivbordet av tung mahogny var belamrat med fakturor och intelligent klotter med karakteristiskt affärsmässig snits. En myckenhet av böcker klädde väggarna. Anteckningar från himlar och helveten. Korrespondenser. Mina associationer var som gnistret från elektriska ålar i ett gigantiskt akvarium. Och där - i hörnet bakom en frodig novemberkaktus gipsbysten av Emanuel Swedenborg själv.

I det intilliggande rummet förnamn jag en söt mystisk doft: Margaretas. Aha, ett musikrum. Beethoven, Stravinskij etc. Men detta rum var nog inte enbart avsett för stilla kontemplation. Där fanns nämligen också en bar med en stor uppsättning alkoholhaltiga drycker. Jag fann Griegs "Peer Gynt" förde in den i CD-spelaren och lät den trolska musiken skvätta ut genom högtalarna. Åh, vad jag njöt av den där bergakungsrytmen: hammarslagen i berget, basgångarnas Genesis...

Och mitt dumdristiga mod bara tilltog. Jag tog ett cocktailglas med spelkortsmotiv (hjärter dam), blandade några skvättar Irish Bailey med Wiborova och antände nervbanornas funktioner.

Jag fyllde på glaset och såg knippen av sommarblad sippra in genom de små fönstren, sammanstrålade med skönheten i bergakungens sal.

Snabba förbiilande ögonblick av intensifierat liv. Mina sinnen utvidgades, förbjudna gränser passerades. Mitt programmerade censurtänkande flöt all världens väg.

Slutligen några solida rivjärnssatser direkt ut vodkaflaskan. Ahhh! Rävröda eldkvastar sprang loss i bröstkorgen, svavelsyrorna brann på tungan, allt genomgick förvandling.

Jag sprang uppför trappan till den luxuösa övervåningen. Betedde mig nästan som om jag vore en inkarnerad satyr.

Jag såg fotografierna på Margareta, maken och de två utflugna barnen. Och jag fann väggen in till det allra heligaste - sängkammaren med sin äktenskapliga bädd i rosa och lavendel. Neddragna persienner. Rembrantsskuggor. Den röda klockradion på nattduksbordet, en halvläst biografi om Gauguin. Kläder utslängda lite hur som helst på den snövitulliga heltäckningmattan.

Samtidigt som min observationsförmåga skärptes, störtade jag mig nu in i ett nästan skrämmande tillstånd. Det var en sorts besatthet. Jag hörde mitt vampyrhjärta slå, starkt och rytmiskt. Och det suggestiva mullret från källaren trängde in i mitt undermedvetna, som kaskader av förträngda bordellbesök från ett tidigare liv.

Ja, detta var den primitiva lustgården. Och plötsligt såg jag Margareta. Som en fallen ängel med morgonrufsigt hår satt hon på sängkanten och vickade lojt med sina svarta pumps. I övrigt var hon som Gud skapat henne, och jag visste, att hon var olycklig i sitt äktenskap. Drömmarna legitimerade min oerhörda längtan. En ström av bilder elektrifierades inom mig. Min lust stegrades. Margaretas ögon glimmade våta. Nästan hypnotiskt fixerade hon sitt offer. Och hon välkomnade mig.

- Välkommen, min lille gosse! sa hon.

Och jag sänkte mig ned och mötte hennes mogna körsbärsmun, den salivvispande söta tungspetsen.

Lenas bibliotekariefingrar bläddrade professionellt över min kropps texter, gjorde understrykningar vid erogena zoner. Blålackerade sirennaglar lekte, kratsade och rev över nacken, ryggen och pojkrumpan. Och hon vägde pungen i sitt flinka grepp, kände dess ormlika sammandragningar.

Vi sög oss fast på varandras kroppar som hungriga blodiglar, gned frenetiskt hud mot hud. Svetten blänkte. Och vi halkade mot varandra, som om vi hade varit insmorda med ålafett, kokosolja, biblisk nardus. Det steg dofter av expanderande kättja, mysk och ambra.

Och Margaretas bröstvårtor var styva och stora som ollon. Ett av dem ploppade in i min mun. Jag höll på att storkna av lusta. Som att näras av saftiga spenar i en ångande varm ladugård.

- Ge hit kuken, älskling! kommenderade Margareta hest, långsamt.

Och så greppade hon den stadigt i handen. Vampyriskt for hon snabbt ned och lät tungan lekfullt virvla längs skaftet. Ja, hon tog hand om min resta kärleksstång, som om den vore en oemotståndlig polkagris från Gränna. Jag sjönk ned mot ett lilaskimrande töcken.

- Nej, du måste vänta, snälla, sa hon och tryckte pittens rot, höll igen, gäckande.

Ollonet glänste som ett moget plommon av Margaretas orala ynnest.

Jag såg in i de fräcka kattögonen. I det simmigt skarpa ögonljuset återspeglades kåtheten. Den vilda besinningslösa åtrån. Uppdämda fantasier från ett vitt kyligt äktenskap.

Och överallt fanns Margareta. Hemlighetsfulla veck, knottror, fränt doftande gömslen, vidunderliga snår och öppningar. Med sensibla fingrar utforskade jag hennes svarta urskog. Venusberget, och själva fittan, som var som ett självständigt djur, en mystiskt glänsande skål med smultron, gudomligt vacker att skåda. Stånkande lirkade jag mig fram till avskjutningsrampen, men avbröts av Margareta.

- Glöm inte lilla Christina! manade hon, och jag bjöd läraktigt min tunga åt Margaretas pistill.

Hon gnydde som en hundvalp, och ormade sig på de fuktiga ihopskrynklade lakanen. Och jag var redo, redo för min respektabla bibliotekarie, som under den strikta fasaden avslöjade sig som dionysiskt, dreglande fru kättja.

De svarta pumpsen spretade rakt ut i vädret. Och som en utsvulten björnhona höll hon mig hårt.

- Kom! grymtade hon. Betäck mig! Skjut in ditt svärd i min slida. Vill lilla gossen vara så snäll, och göra det nu!

Jag stod vid den hemlighetsfulla porten, och såg in i fittan. Den öppnade sig som en rosa mussla. Och långsamt trängde jag in i Margaretas våta, muskulösa glädjekälla...

- Åh, vilken ljuvlig examen! kvittrade hon.

Hon saxade benen kring ryggen, hon rörde sig som en flaxande sparv, hon utstötte oartikulerade läten, medan mina alltmer okontrollerade rörelser kulminerade i hennes inre. Åh, Gud, jag såg glittrande fiskstim i solen, violetta stjärnor, smaragdgröna berg, Ufos, glimtar av utdöda dinosaurier, ljuskällor...

Ut genom regnbågsporten färdades Margareta. Frigjord från sitt olyckliga äktenskap, fri att ompröva sitt liv. Och rymden, den låg i stillhet...

Jag skyndade mig raskt nedför trapporna, stängde av stereon, undanröjde alla spår av mina (otillåtna) förehavanden. Jag låste dörren till vårt kärleksnäste, och lommade bort till Opeln.I famnen höll jag varligt Margaretas älskade Remington.

På biblioteket rådde ännu eftermiddagslugn. Vid utlåningsdisken satt Maria, kanslisten, och spårade förlorade böcker. Ännu var det drygt en timme kvar till öppning. Nervöst knackade jag på dörren till Margaretas kontor.

- Ja, kom in, hördes det glatt.

- Jaha, sa jag. Här kommer jag med skrivmaskinen!

Margareta lyste upp och sa:


- Oh, så bra, tack!


Jag betraktade hennes vackra ögon, läpparna, tungan, som rimligen borde ha varit sönderkyssta, flådda av vår älskog. Men jag såg inga spår av dionysisk extas.

Alltjämt var hon svalt romantisk, där hon satt i sin ungflicksaktiga violblå sommarklänning. Skrivbordet dignade av papper, men allt var prydligt sorterat, och gav ett grannlaga intryck. Där stod också en vas med liljekonvaljer.

Med ett underfundigt lite okynnigt leende, såg Margareta mig djupt i ögonen och sa:

- Duktig gosse!


Gossen