Noveller
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
  Kommenter / Betyg
Skriv en novell
Senaste kommentarer


Rating :
 
 

En italiensk historia!

 


 
 

En italiensk historia!


En italiensk historia!






Sommaren 1993 vistades Bill, en ung konststuderande i Florens på stipendium. Syftet var att studera renässansens konstverk. Kombinationen av tryckande värme, (ni har väl hört talas om "Florenssjukan!"), trafikkaos och ambitiösa besök på till exempel Galleria dell' Academia och Uffizierna, gjorde att Bill allt som oftast gled in i ett slags dvalliknande tillstånd. Hans sinnen var som absorberade av den florentinska renässanskonsten. Botticellis "Primavera" Michaelangelos "David", Rafael, Tizian...

Ja, Bills fascination var intakt. Men samtidigt blev det nog lite för mycket av ljus, skuggor och symmetrier. All denna konsthistoria och estetik tycktes för kvävande.

En av dessa bråda dagar i Florens låg Bill på sitt spartanska inackorderingsrum och lät tankarna ila mellan allt från de transsexuella hororna på Via Nazionale till Caravaggios mardrömsliknande Medusa...

Det var sent på eftermiddagen och en smal purpurstrimma av det berömda toscanska ljuset letade sig in genom den linblomsgröna fönsterluckan. Utanför fönstret - på trånga via Guelfa - rusade bilar och vespor som galna getingar.

Det var ohyggligt varmt. Irrationellt svepte Bill några glas Brunello di Montalcino, vilket lugnade hans jagade nerver. Han låg utsträckt på lakanen, men kunde genom fönsterluckans öppning se rakt in i våningen tvärsöver gatan. Omringad av ett berg av röda sidenkuddar låg där en till synes uttråkad kvinna i 35-årsåldern. Hon fläktade sitt ansikte med en solfjäder. Ansiktet var iögonfallande vitt. Nästan vampyriskt i sin blekthet - men också betagande skönt som på en målning av Botticelli.

Det tjocka, veteblonda håret (karakteristiskt för många norditalienska kvinnor) slingrade sig ned över axlarna. Hon strök bort några slingor med handens insida och solfjädern föll ned mot den finlemmade kroppen som höljdes av en svart dräkt med paljetter.

Bill smög bort till fönsterluckan för att till fullo njuta av sin florentinska fägring. Han försökte skapa någon sorts telepatisk kontakt. Den här italienskan hade något glupskt urkvinnligt över sig. En animalisk utstrålning parad med stil och elegans, som nästan fick Bill att förlora besinningen.

Han tryckte sig mot fönsterluckans spjälor. Det bultade intensivt vid tinningarna, kinderna blossade, hjärtat hamrade. Han hade fullständigt glömt bort att han skulle träffa sin handledare - professor Giovanni Morante - på Piazza dell' Duomo vid åttasnåret.

Och plötsligt såg han hur en mörk och soignerad herre trädde in i kvinnans lägenhet. Och sedan gick allting väldigt snabbt. Den italienska skönheten ålade sig ur sin svarta dräkt och demonstrerade sina stora, päronformade bröst. Och den vackra mannen tvekade inte. Han fullkomligt slet av sig sin moderiktigt mintgröna kostym. Var det maken? En gigolo? Eller var det rentav receptionisten på hotell Tiziano?

Förtvivlat spände Bill fingrarna genom fönsterluckans spjälor, han tryckte så hårt att knogarna vitnade.

Och det ilalienska paret verkade enormt kåta, knappt hann de hälsa "Buono sera", förrän de gick lös på varandra. De slingrade in sig i varandra som siamesiska tvillingar, sög och slickade varhelst de kom åt... Och de fullkomligt tjöt av knullglädje.

På Via Guela glänste bilarna i skymningsljuset och från Pinos tvätteri hördes mjuka skratt. Men ingen såg eller hörde vad som försiggick på hotell Tizioano, inte ens den där sobra gentlemannen nere vid Gelateria Vivoli. Kanske var han så van vid dessa kärleksljud att han helt enkelt inte brydde sig...

Men nu tonade det sista skriet bort, mörkret föll och Bill kastade sig utsjasad ned i sängen, igen, somnade men väcktes av en påtaglig duns mot fönsterluckan.

Han steg upp och öppnade fönstret på vid gavel. På himlen hade stjärnorna tänts. En len bris smekte genom nattluften, det kändes lättare att andas. Stillheten på Via Guelfa avbröts endast av fladdermössens jaktraider över hustaken.

Även hos det passionerade paret var de mörkt och tyst. Bara en TV:s blå, hypnotiska ljus strålade från en av lägenheterna. Och Bill stod vid fönsterluckan och förbannade sin oförlösta lusta.

I samma ögonblick som han skulle stänga fönsterluckan, skymtades ett svagt, rödaktigt ljus nere vid hotell Tiziano. Vi dörröppningen observerade han den liderliga kvinnan iförd en gyllene morgonrock. Väntade hon på någon? Åh, det verkade som om hon stirrade rakt in i Bills ansikte.

Först blev han lite rädd. Men snart greps han av en obetvinglig lust att ge sig till känna. Och som en annan Casanova böjde han sig fram och levererade slängkyssar, en, två... Och signoran vinkade med sina ringprydda fingrar. Bill förstod och tvekade inte en sekund. På med jeansen, ut från rummet och mockasintyget tassade nedför den vindlande trappan med sina hibiskus och Michelangelo-imitationer. Förbi Agostino i receptionen, som fridfullt satt och snarkade över en roman av Alberto Moravia, och ut på Via Guelfa...

Oförväget tog den sköna donnan Bills hand och välkomnade honom till hotell Tiziano.

- Michiamo Franceska Spinatelli e sono il proprietario dell'albergho! presenterade hon sig.

Och sedan frågade Franceska artigt:

- Signora, come si chiama?


- Bill!


- E´di qui?


- No, sonos, svedese, ma studo l'Italia!

- Benissimo!


Hon log brett, kysste fjärilslätt på kind och överräckte nyckeln till rum numer 26 med en fingervisning mot den gallerförsedda hissen.

Bävande vred Bill om nyckeln till rum numer 26. Han var spänd, som inför en flyktsituation. Hjärtat slog hårt och intensivt. Och Franceska kom in i rummet, gled ut på parketten. Bill tyckte att hennes ögon liksom brann. Brann som av en härskarinnas lust att manipulera.

Hon bjöd Bill på ett glas med oritentaliskt te med massor av kanel och valnötter.

Den starksöta drycken höll på att sätta sig i halsen, men den fick kroppen att slappna av, bli alldeles len och skön. Och Franceska tryckte sig hårt intill, ringlade sin tunga i Bills öra och nafsade lekfullt i den persikofjuniga snibben.

De vassa tänderna skar upp ett litet snitt på huden, små blodsdroppar sipprade fram.

- A scusi, signore! Ursäktade hon nig och log mefistofeliskt.

Dominant klädde hon av Bill. Och sedan öppnade hon själv sakta, spefullt sin glänsnade morgonrock...

De sjönk ned på det svarta parkettgolvet med sammanflätade armar och ben. Det enda plagg som nu syntes på Franceska var de svarta nätstrumporna som nedrullade till knävecket framhävde den vithyllta kroppen nästan lika mycket som den svartstubbade fittan.

De stretande bröstvårtorna fick en speciell lyster av månljuset, som i trolska strålar tog sig in genom balkongöppningen. Begärligt sträckte sig Bill efter dem.

Och Franceskas höfter började sakta gunga under smekningarna, allt fortare och fotare.

Hon klamrade sig fast vid Bills hår och drog i det så hårt att tårarna steg upp i ögonen på honom utan att han kunde rå för det.

Hon gav till ett triumferande skri och Bill skänkte sina gåvor med händerna och tungan, ned längs magen och ljumskarna.

Han skilde blygdläpparna åt. De glänste likt våta kronblad i det mjuka, toscanska nattljuset. Han borrade in ansiktet mellan hennes lår och drack av källan...

Som i trance hörde han Franceska framstöta:

- Mi piace... moltissimo!


Och sedan gned hon sina luststyva bröstvårtor mot hans erigerade kuk. Hon grabbade tag i den, lapade och sög med läpparna och tungan - en silverliknande tråd dinglade mellan ollonet och de djupröda läpparna.

Väl inoljad och ådersvälld gled den ut och in i signora Franceskas mun. Ja, till och med nedåt halsen.

Så släppte hon taget, vacklade bakåt och började krypa runt på alla fyra på den hårda parketten, ömsom skrattande, ömsom kvidande. Och Bill stod där på golvet och riktigt skälvde av upphetsning.

Han hjälpte sin älskade på fötter och de kröp ner under de rena, saffransgula lakanen.

Men nu ändrades rollmönstret igen, nu var det Franceska som tog hand om rodret. Hon tryckte ned Bill på sängen.

Hon låste fast hans armar och hon hade det där suget i sina svarta ögon som om hon ville sluka honom.

Bills hjärta började klappa igen med en våldsamhet som kom honom att darra i hela kroppen.

- Com sta? viskade Franceska med den där speciella rösten som gjorde Bill alldeles knäsvag.

Hon pressade Bills huvud mot sina bröst och smekte honom över håret. Och så förde hon honom till sig, ömt!

Bill särade på sprundet ännu en gång och gled in med kuken. Och Franceska började rida!

Genomborrad av Bills kärleksspjut sprängde hon gränserna, hon red och red, som om tiden hade upphört att existera.

Hon satsade allt, gav och tog ur sin rika, älskande själ...

Och Bill gick nästan i taket, det svartnade för ögonen och all hans frustration, all hans ackumulerade kåthet forsade ur honom som från en romersk fontän. Ett reflexmässigt bett i Franceskas svettblanka hals...

- Åh, si, si! kved hon, och slutligen skrek hon, som en räv och Bill klämde ihop sina ben om en lycka så stor, av rädsla för att den skulle fly undan.

- Åh, ljuva härskrinna, jag älskar dig! kvintilerade han.

Ända till morgonen kysstes och smektes de, glömska av allt utom sig själva. Lakanen var alldeles skrynkliga och fuktiga av älskog.

När klockan slog sju i Santa Maria Novella fick Bil brått att klä sig.

Och han tyckte inte att signora Franceska var lika skrämmande längre när hon släntrade sig upp från bädden, öppnade fönsterluckan på glänt för att vädra bort den mycket påtagliga lukten av nattens ljuva skamlösheter.

Brunte